Mot Ironman: Lidingöloppet

Så var det äntligen dags för årets stora löparfest på Lidingö! Jag vaknade upp på morgonen taggad till max och såg solen skina från en klarblå himmel! Underbart! Vilka förutsättningar! Jag laddade med en rejäl frukost och packade ner en extra banan och en energikaka att ta innan start! Sedan åkte jag hem till Magnus och Lena för de sista förberedelserna och en kopp kaffe innan vi var redo att dra ut till Lidingö!

Banan som skulle besegras

Både jag och Magnus startade i startled 5 och starten skulle gå 13.10. Riktigt kul att vi startade samtidigt, då kunde vi ju hjälpa varandra till ett bra lopp! Att vi dessutom är två tävlingsmänniskor som älskar att vinna och hatar att förlora gjorde ju bara att vi blev ännu mera laddade! Förra året var det jag som drog det längsta strået och tog hem segern så Magnus var riktigt revanschsugen, men jag kände mig segersäker!

Väl ute på Lidingö så gällde det att hämta ut nummerlapp och tidtagningschipet och sedan blev den en promenad bort till startområdet. Vi hade precis lagom med tid, vi behövde inte stressa men det var heller ingen längre väntan.

När vi stod i startfållan blev det lite lätt uppvärmning och vi var sjukt laddade!

Förra året gick vi ut lite för långsamt i början och hamnade en bit bak i fältet och det blev lite köbildning vid första svängen. I år hade vi bestämt oss för att gå ut lite hårdare och den stora frågan här var - höger eller vänster sida om trädet? :)

Redo för start och taggade till max, var det 100 m eller 3 mil som skulle springas?!?

Starten går och jag drar iväg som skjuten ur en kanon! In i första kurvan ligger jag bland de 5 första och det går riktigt fort, jag kollar snabbt på klockan och ser att jag ligger i 3-tempo och att pulsen ligger på 91% av max. Jag ser mig omkring för att se om jag ser Magnus, men han har lyckats hålla sig lite kallare och jag ser honom inte. Jag drar ner en aning på tempot men kör vidare i ca 4.30-tempo vilket är lite för högt för min del i ett så här långt lopp men jag känner mig stark och fylld av adrenalin!

Här, efter ca 5 km känner jag att det är dags att dra ner en aning på tempot, det börjar redan kännas och det är trots allt 25 km tuff terräng kvar att avverka. Jag drog ner en aning på tempot och kände att pulsen var på väg ner, så jag tänkte fortsätta i det tempot ett tag till för att hitta det där riktiga löpflytet innan jag skulle öka tempot sakta igen.

Precis när det började kännas som ett behagligt tempo hörde jag en bekant röst skrika: -Håll höger! Det var Magnus som kommit ikapp så det var bara att bita ihop och hänga på. Han såg oförskämt pigg ut och jag låtsades springa med obehindrat men jag fick betala för min hårda öppning och fick kämpa rejält för att hänga på.

Det var ett fantastiskt löpväder och en grym inramning med mycket peppande publik vilket gjorde det lättare att bita ihop och hänga på. Efter vätskekontrollen vid 10 km var det några mindre kuperade kilmetrar och jag började hitta löpflytet. Här körde vi på bra mellan 4.30-5-tempo. Sedan började den riktigt kuperade delen av banan efter 15 kilmetrar och jag fick återigen kriga för att hänga på men det gick ändå bra!

Trots att vi stannade och drack vid varje station samt att jag hade med en del sportdryck som jag också drack upp, så började jag få krampkänning redan efter ca 2 mil. Med ca 6 km kvar att springa så var det en liten backe där min ena vad krampade ihop sig totalt och jag var tvungen att stanna till och sträcka ut den. Jag vet inte vad som gjorde ondast: krampen eller att se Magnus fortsätta springa uppför backen.

Det var trots allt bara 6 km kvar och nu gällde det att tänka positivt och bita ihop. Det gick bra att springa där det var platt men i både Abborrbacken och Karins backe tvingades jag att gå för att inte få kramp igen. Sedan var det utför den sista biten och när jag sprang förbi ett rockband som spelade Metallica fick jag ny energi och kunde hålla ett hyffsat tempo!

Målrakan var en efterlängtad syn och här var det bara att ge allt som fanns kvar!

Det var en grym känsla att spurta på upploppet och veta att jag skulle krossa min tid från förra året! Jag kom i mål efter 2.48. Slagen med 1 minut av Magnus men 15 min före min egen tid från förra året!